Cykelbränna

Detta fenomen har det pratats om länge i umgängeskretsarna, och för er som inte är insatta ska jag förklara.
Det första misstaget många gör är att likställa cykelbrännan med bonnabränna, både i utseende och anskaffning. Skillnaderna är dock flera. Bonnabränna får de som ständigt går omkring i t-shirt, gärna av olika längd. Avsaknad av besök på stranden eller i solariet p.g.a. ett smockat schema ute på åkrarna (eller någon annanstans) ger resultat bonnabränna. Den kännetacknas genom en markant brunare/rödare underarma än överarm, dock finns det ingen utmärkande linje där man kan säga: "Exakt där slutar brännan!" detta p.g.a. den varierande längden på tröjor, samt deras förmåga att flytta sig upp och ner på armen. Detta är vad jag har lidit av hittills.
Nu har det dock bliivt skillnad på det. Efter den senaste cykelturen i alldeles för varmt väder kan även jag skryta med detta. Det som utmärker cykkelbränna då, är att den pryder oftast armarna (och benen) på dem som ger sig ut för att plåga sig själva timmar i sträck med en sadel upp i röven, mjölksyra strömmande genom låren och solen gassande ovanifrån. Cykelbrännan tar formen av en väldigt rak linje, lite längre upp på armen, och detta kommer sig av att de flesta cykeltröjor är tajta och vägrar flytta på sig upp och ner. Dessutom verkar samtliga kortärmade cykeltröjor vara lika långa.
Min rumskompis Martin skrev för ett par veckor sedan ett inlägg om detta, och formulerade det som "Hellre bra än brun" eller "Hellre snabb än snygg". Då jag varken kan bli brun (jag blir röd) eller kan vänta mig att bli särskilt snabb inom en snar framtid, samt att mina motiv med träning är först och främst att gå ner i vikt, får jag väl hitta på någon annan klatschig allegori att använda.

"Hellre rosa än rund!"