Hem, Ljuva Hem!

Ja, jag är tillbaka i Karlskrona igen. Ni förstår inte hur skönt jag tycker det är varje gång jag går genom Hoglands park efter att ha varit härifrån. Det känns verkligen som om det är här jag hör hemma och borde stanna ett bra tag till. Men det får framtiden avgöra. Vad har hänt sen sist då?
I tisdags kväll gick hela sjömansbesättning ut för att förtära en njutbar middag på Texas Longhorn Smokehouse på Östermalm i Stockholm. Vi satte budgeten från mässen till 300 kronor per person, men efter att ha kollat in priserna och insett att vi faktiskt utan problem hade råd med mer satte vi No Limits Texas Eat 'em! Baconinlindad oxfilé blev varmrätten och sen en tvåpersons-chokladkaka med smält choklad i mitten till efterrätt. Detta ackompanjerades med först en Anchor Steam och sen en pitcher Margaritas, och allting betalat av mässen. Ibland undrar man inte varför man har detta jobbet. Under middagen tog jag upp min senaste tanke, som handlar om oskuldhetens fenomen. Mer om det sen. Väl tillbaka på hotellet blev det lite odd (kortspel) och sen bingen. Det var ju trots allt arbetsdag dagen efter.
Morgonen grydde och jag var härligt utvilad. Frukostbuffé börjar bli rutin, men sen blev det packning, utcheckning och därefter avtropp mot Beckholmen.
Inte så mycket att göra denna dag heller, men den flöt på ganska fort. Innan jag visste ordet av satt vi på planet tillbaka mot Karlskrona och tittade på filmen "Till det som är vackert". Inte en dålig film, och verkligen ingen dussinfilm. Den innehöll det mesta; svärord, mozart, beethoven och Samuel Frölers hängpung. Allt som behövs för en lyckad film, med andra ord. Vi kom fram, gick ner till Vinga och började smida planer för midsommar. Efter det gick vi över till Fårösund för att göra ett besök på deras mässafton. Det hela blev dock lite av en voyeur-upplevelse, när det drog igång riktigt hettande diskussioner mellan besättningskamraterna i sit alkoholpåverkade tillstånd, och det är alltid roligt att höra på när det aldrig ger några konsekvenser för en själv. Sen hem, sova, och idag har jag vaknat hyfsat tidigt. Pappa kommer snart och hälsar på från Skåne för DC:s lövmarknadsbuffé. Först ska vi gå en runda på marinbasen så Pappa får se den.
Tillbaka till fenomenet med Oskuld då. När man hör ordet oskuld tänker man på en person som ännu inte gjort sin debut in i vuxenlivet, nämligen haft sex. Innan dess är man liten, oskyldig och ren. Men jag har börjat tänka på ordet "oskyldig". Är man oskyldig betyder det att man inte står i skuld till någon. För att då förlora sin oskuld måste man ta emot något från någon, behålla det och inte ge tillbaka det. Då kan jag tycka att man inte är oskuld längre. Till min tanke då. För känsliga läsare, strunta i resten av texten och kom tillbaka en annan dag. Det vanliga fallet är ju en man och en kvinna, med en kuk och en fitta. När själva penetrationen sker fyller mannen upp en tomhet hos kvinnan. Dra liknelsen med "Min plånbok är tom, kan du fylla den med lite pengar?" Person 2 ger Person 1 ett hundra kronor, och person blir skyldig, alltså inte längre oskuld. Dra det då vidare till sexscenen; Kvinnan säger till Mannen; "min fitta är tom, kan du fylla den med en kuk?" Mannen fyller upp tomheten och kvinnan står i skuld till honom, därför inte längre oskuld. Nu säger du säkert; "Men kvinnan återlämnar ju det hon lånat ganska omgående, och då inte längre skyldig någonting. Betänk då att vid oskyddat sex lämnar mannen kvar någonting, som han med största säkerhet inte får tillbaka. Det min frågeställning går ut på är: Får mannen någonting av kvinnan? Om ni finner att svaret är nej, som jag, står resultatet fast: En man blir inte av med sin oskuld vid sex, men kvinnan blir det vid oskyddat sex.

'Til next time!

Dag två

Dagen har väl inte varit särskilt mycket utanför det vanliga, förutom att vi för tillfället huserar på ett hotell i Stockholm. Dagen började med en frukostbuffé, bacon och ägg stod högst på önskelistan. Ångstekt bacon har dock inte mycket att sätta emot egenstekt bacon hemma i Kallek. Efter det tog jag ännu ett steg i min "Get Fit"-fas och valde att springa till jobbet. Jag sprang lite fel (eftersom det är helt omöjligt att hitta i Stockholm) så det blev ungefär 5 km. Uniformen hade jag ju lämnat ombord, så det var bara att duscha och byta om när Martin och Henrik dykt upp med min handduk (de var snälla nog att ta den i sin väska så jag skulle kunna springa utan hinder). Målet är att kunna springa en halvmara nästa vår. Vi får väl se hur det går! Dagen flöt på som vanligt, med lagom lite att göra och lunch på Lilla Hasselbacken.
 Någon gång under eftermiddagen fick jag en idé om hur mycket roligare soptömningen ombord skulle vara om man kunde ha TELFEN (en liten mobil kran) uppe på pjäsdäck och hissa soporna från byssan direkt upp dit för att sedan använda Trash Buster 2000 för att skjuta iväg soporna på något närliggande sopfartyg. Idén sköts som vanligt ner direkt av mina kära kollegor. Jag har fått vänja mig vid dessa små motgångar. Det enda som krävs nu är en riktigt bra idé som tilltalar de andra också, och inte bara mig. När den väl kommer ska jag se till att få ut så mycket som möjligt av det så jag kan bli ekonomiskt oberoende. När jag väl blivit det ska jag se till att genomföra några av de idéer jag har. Jag ska börja med att dubba kända filmer till Rostvik-svenska. Därefter ska jag skaffa massor med torktumlare, så jag kan tumla massor med kläder jag inte använder och ta ut dem när de blivit så där riktigt varma, lägga dem i en hög på golvet och bada i dem! Vem vill inte bada i en hög med varma, mjuka och mysiga kläder?
Om det finns pengar kvar efter det ska jag bygga mitt semesterparadis. För er som inte är bekanta med det är det en samling öar i Västindien. En stor i mitten med flera små runt omkring. Stort slott på mittenön, med ett litet mindre gästhus på var och en av de mindre öarna. Bryggor på alla öar med diverse båtar, men minst en skoter för transit vid lugnare väder, en lite större motorbåt när vädret blivit sämre och jag bjuder på middag i mitten så man måste ta sig in dit, en segelbåt, vindsurfingbrädor, wakeboards och nån katamaran kanske. Som ni kanske förstår betyder det att jag måste bli ordentligt oberoende ekonomiskt för att ordna det. Men Ad Astra Per Aspera! (Genom kunskap når man stjärnorna!)

Snart knasar vi till det igen!

Ett första trevande inlägg!

När jag bestämde mig för att sätta mina tankar på pränt tänkte jag först att det kan komma att handla om min båt Vinthunden, eller mitt jobb som sjöman i Kongliga Flottan eller kanske mina framgångar i tevespelets värld. Men när jag senare tänkte efter lite tid (ung. den tid som det tog mig att ta mig till en dator och till slut skapa en blogg) kom jag på att det inte borde begränsas till detta. Detta skall vara till för att ventilera allt det jag tänker på,  från alla knäppa idéer jag kan få för mig, eller alla de projekt jag vill ta mig för men aldrig får tummen ur att genomföra.
Som en första liten tanke tänkte jag imorse på fenomenet med Wikipedia, och hur bärbart det har blivit. Förr i tiden kunde man recitera dikter, ballader och romantiska sånger. Saker och ting utvecklades och snart glömdes det mesta av och man fick istället för sig att komma ihåg andra saker, som antiderivata, formler för projektilrörelser, vilken sannolikhet det är att du slår åtta sexor på rad med tärningar eller vinner på Blackjack. Och nu är vi framme här, när all information i hela världen finns blott några klick på din fina Smartphones touch-skärm. Och min frågeställning är då följande: Går vi mot dummare och dummare generationer? Förr i tiden var information mer svåråtkomlig, och man kanske var tvungen att gå till biblioteket eller om man hade tur fanns kompetensen i just din umgängeskrets. Då fanns det ett större värde i att lagra informationen i ditt eget huvud då människan är lat i naturen och inte vill utföra arbetet det innebär att lära sig det igen.
Nu när informationen finns så nära låter man gärna telefonen (läs internet) veta allting istället. Som ett experiment skulle jag vilja se var vi befinner oss om ett hundra år. Välja ut en representativ grupp människor, föra iväg dem och ta ifrån dem alla deras hjälpmedel, och se hur allmänbildade de är. Jag fruktar för resultatet.  Men nog om det. Jag gör vad jag kan för att hålla informationen i mitt huvud, och jag uppmuntrar er att göra detsamma!

Se fram emot mer knas!